KrönikaNyheter

KRÖNIKA: Konspirationsteorier VS fake news

Informationskriget är i full gång

“Konspirationsteorier” var ett begrepp som lanserades av CIA 1965; några år efter mordet på JF Kennedy. Orsaken var att det var några personer som hade börjat ifrågasätta den slutsats som Warrenkommissionen kommit fram till rörande mordet, nämligen att Lee Harvey Oswald ensam planerat och utfört dådet.

Den främste kritikern var en advokat från New York, Mark Lane, som hade fungerat som rådgivare åt Kennedy under dennes presidentvalskampanj och därefter noggrannt följt hans karriär. Han tyckte att kommissionen alltför lättvindigt hade dragit sina slutsatser och genomförde själv en undersökning, som sedermera ledde till en bok: ”Rush to judgement”.

Lane hade en hel del mediakontakter och försökte via dem att förmedla de omständigheter som enligt honom pekade på att inte hela sanningen kommit fram i rapporten.

Hans främsta motståndare kom att bli den person som var den som i praktiken ledde kommissionens arbete: Allen Dulles, den av Kennedy sparkade CIA chefen, som av någon anledning ombetts att medverka i denna. Det var bekant att Dulles och Kennedy inte precis var såta vänner. Det blev inte mycket bättre av att Dulles var den som fick bära hundhuvudet för det misslyckade invasionsförsöket på Kuba några månader efter Kennedy´s tillträde som president i januari 1961.

Mark Lane misstänkte, vilket är lätt att läsa mellan raderna i boken, att det var CIA och Dulles som i själva verket var den drivande kraften bakom mordet och att storyn om Lee Harvey Oswald var påhittad.

Till historien hör också att Allen Dulles, när han tillträdde som chef för det tämligen nybildade CIA 1952, startade ”Operation Mockingbird” tillsammans med sin gode vän Philip Graham, ägaren av Washington Post. Idén var att medierna skulle få färdigbakade historier i ämnen som kunde vara känsliga; särskilt när det gällde CIA:s egna operationer i andra länder som t.ex. statskuppen mot premiärminister Mossadeq i Iran, som ersattes av den blivande shahen. Genom Operation Mockingbird fick medierna sitt och CIA kunde fortsätta sina viktiga operationer utan alltför mycket ståhej. Operation Mockingbird var givetvis i sig också hemlig. Den blev känd först när en kommission tillsattes 1978 för att utreda morden på JFK, hans bror Bobby och på Martin Luther King.

Via Operation Mockingbird värvades ett antal nyhetsankare på de viktigaste nyhetsmedierna som CBS, NBC, Washington Post och New York Times. De avlönades väl för att dels avstå från att publicera visst material och dels för att presentera detsamma i en viss, godtagbar form.

När Mark Lanes bok kom ut insåg man att det var viktigt att personer som han och några år senare distriktsåklagaren i New Orleans, Jim Garrison (huvudfigur i Oliver Stone´s film JFK, spelad av Kevin Costner), skulle framställas som icke trovärdiga. Man lanserade därför begreppet ”konspirationsteori” och följdaktligen dem som låg bakom dem ”konspirationsteoretiker”.

Det blev en mycket framgångsrik kampanj som anammades av en stor del av det amerikanska folket. En effekt, som givetvis också var avsedd, var att förhindra att andra pålästa och kritiska personer skulle utmana Warrenkommissionens slutsatser. I det offentliga rummet kunde sådana personer nu klassas som ”konspirationsteoretiker” som bar ”foliehatt”. Få var villiga att utsätt sig för folkets spott och spe samt dessutom –som det har visat sig i många fall – risken att förlora jobb, familj och vänner.

Idag används begreppet ”konspirationsteorier” flitigt i den allmänna debatten; även i Sverige. Det är effektivt eftersom det väcker känslor hos den oinvigde lyssnaren. Känslor av att det är något som inte står helt rätt till när någon framför misstankar om att offentliga rapporter om viktiga händelser inte är korrekta. I Sverige kan man t.ex. hänvisa till förlisningen av Estonia och mordet på Olof Palme som föranlett kommentarer av just det slaget. I båda fallen handlar det om att de styrande inte har berättat hela den sanning som svenska folket haft rätt att få berättad för sig. I båda fallen har kritikerna offentligt stämplats som ”konspirationsteoretiker”.

”Fake news” är för de allra flesta ett begrepp som har dykt upp först under de senaste två åren. Det var när Trump under sina debatter med framför allt Hillary Clinton, pekade ut CNN, New York Times m.fl. så kallade Main Stream Media (MSM) som leverantörer av påhittade eller förvrängda nyheter i syfte att misskreditera honom och kallade dem ”Fake News Media” som det fick en snabb spridning. Numera används begreppet i alla sorters medier.

I själva verket har ”fake news” mycket gamla anor. Makthavare har i alla tider förstått vikten av att berätta historien först och på sitt sätt för att skapa stöd och förståelse för sitt handlande. Gustav Vasa var väl den som lade grunden för den via Peder Svarts berömda krönika. I ”fake news” ingår såväl försköningar och överdrivet hjältemod som nedvärdering av motståndaren. Ibland ingår rena förfalskningar med rent påhittade händelser. Allt precis som idag. ”History would be a wonderful thing if it only was true” är ett begrepp som tillskrivs den store Lev Tolstoj.

Fake news har fått en helt annan spelplan än tidigare med Internet och inte minst social medier som Facebook och Twitter. Framför allt är det effekten av vidarespridningen genom delning som har gett oanade möjligheter att få ut ”fake news” på marknaden. I vissa fall är avsikten helt enkelt bara att sprida förvirring och kaos. Förfalskade avsändare, hackade konton, hopklippta bilder och videofilmer; allt har bidragit till att göra ”fake news” till alla sanningstörstandes mardröm men också önskedröm för dem som gör allt för att dölja sina verkliga förehavanden och avsikter.

Makthavare har reagerat mot företeelserna på gott och ont. En del med avsikt att förhindra kritisk information men det finns naturligtvis också legitima skäl att uppmärksamma fenomenet.

Tittar man efter noga finns det klara likheter mellan ”konspirationsteorier” och ”fake news”. Man skulle kunna säga att de är två sidor av samma mynt. I den här artikeln har jag velat framhålla hur det förra begreppet används för att misskreditera något som kanske är sant medan det andra handlar om att medvetet producera osanningar.

På senare tid är det ganska uppenbart att ”fake news” används medvetet för att skapa en mothistoria i förhållande till en ”konspirationsteori”. Låter det konstigt? Hänger ni med?

Det som har hänt på senare tid är att människor har börjat bli mer uppmärksamma på och villiga att inse att det faktiskt finns konspirationer där regeringar medvetet fört sina egna meborgare bakom ryggen. Framför allt i USA har det skett en uppvakning i kölvattnet av Trumps ”fake news” kampanjer. Man bör också peka på att ett visst uppvaknande skedde i och med Oliver Stone´s ovannämnda film där åskådaren med egan ögon kunde se att JFK i Zapruder´s film kastas baklänges av en kula som påståtts ha träffat honom i bakhuvudet. Filmen gav upphov till ytterligare en kommision och i kölvattnet av den ”Freedom of Information Act, FOIA” som lett till att man har rätt att ta del av myndighetsinformation av olika slag och som tidigare varit hemlig.

Just nu pågår ett intensivt informationskrig mellan MSM och Donald Trump. Den senare har pekat på hur undersökningar mot honom baseras på ”fake news” medan medierna betecknar Trumps anklagelser om oegentligheter hos FBI och justitiedepartementet som ”konspirationsteorier.

Informationskriget är i full gång. Det kan leda till andra typer av strider. Det ligger i farans riktning. Låt mig återkomma till detta.

Olle Reimers

Tags

Relaterade artiklar

Translate »
Close