GranskningLokala nyheterNyheterReportageSverige

Svenska Välfärdssystemet sviker Jonas och Jeanette efter branden

Det var i oktober 2017 som 6 barns-familjen ställdes utan hem och tillhörigheter när deras bostad utdömdes efter en brand och sedan dess har de kämpat för att få hjälp och stöd via vårt Svenska välfärdssystem, men fullständigt nekats.

När Jonas och Jeanette hittade ett hus att hyra åt sig och sina 6 hemmaboende barn Nicole 15 år, Elvis 7 år, Destiny 6 år, Novalie 5 år, Dylan 3,5 år och Harley 2,5 år i Strömsund kommun tog de sitt pick och pack och flyttade in. Jonas som jobbat med ost och charkuterier var pappaledig eftersom Jeanette blivit sjukpensionerad p g a kroppsliga skador och ledvärk, och man såg sin framtid i sin nya kommun.

Det var Jeanette som vaknade runt halv tre tiden på natten av den tjocka röken som fyllde huset natten då det brann. Det blev ett fullständigt kaos berättar Jeanette, hon sprang runt för att väcka alla barnen trots att hon inte kunde se någonting, röken var tjock och stack i halsen så att ropa gick inte. Minstingen Harley gick inte att få liv i och paniken steg, inte förrän de fick ut honom i friska luften kvicknade han till. Rökskadade, chockade och traumatiserade får de beskedet att inget i huset gick att räddas p g a de kraftiga skadorna och den giftiga röken men erbjuds ingen medicinsk hjälp eller sjukvård.

Familjen vänder sig till familjeförvaltningen och ber om hjälp som placerar dem på hotell men helt utan ersättning till mat. I boendet på hotellet ingår frukost men inga fler måltider så familjen tvingas äta snabbmat tills de får beskedet från familjeförvaltningen att det är för dyrt för kommunen att betala för hotellvistelsen så man väljer att flytta familjen till 2 campingstugor med 2 våningsängar, pentry och matplats i samma rum. Jonas och Jeanette ansöker om försörjningsstöd och hjälp med bostad men nekas.

Efter ytterligare någon vecka erbjuds de jourboende i 2 olika lägenheter, i 2 olika städer. Familjeförvaltningen i Strömsund anser att Jonas och grabbarna Elvis, Dylan och Harley kan flytta till Östersund och bo där medan de tycker att Jeanette och tjejerna Nicole, Novalie och Destiny ska bo i en lägenhet i Störmsund. Man går alltså emot barnkonventionen och anser att det är lämpligt att splittra familjen och separera dem från varandra i en könsrelaterad uppdelning.

Jonas och Jeanette vägrar separera familjen och flyttar tillfälligt in hos ena dottern som har en egen lägenhet där hon bor tillsammans med sin sambo.

Nu trängs 10 personer i en liten 2:a medan Familjen förvaltningen fortsätter neka försörjningsstöd.

Men den utsatta familjen ska drabbas hårdare än så när Jeanette faller omkull utanför affären där hon varit och handlat, hon mår dåligt men tar sig hem och känner hur kroppen inte hänger med. När Jeanette blir sämre, kissar på sig upprepade gånger, ringer de efter ambulans som vägrar ta med henne till akuten.

Man hävdar att det är på grund av hennes blodtryck som hon mår dåligt. Det är inte förrän Jonas berättar att hon slagit i huvudet och att hon inte riktigt hänger med som de tar med Jeanette in till sjukhuset där hon får vänta i nästan 10 timmar innan hon får hjälp. Efter flera undersökningar och röntgen upptäcker man att hon haft flera strokes och hon får stanna på sjukhuset.

Familjen ansöker under den här perioden om Försörjningsstöd men nekas, man ber om hjälp men nekas av det Svenska välfärdssystemet.

Jeanette kommer hem och med hjälp från välvilliga privatpersoner lyckas man hitta en bostad som familjen kan hyra och samla in kläder och lite leksaker till barnen.

Familjen tränger ihop sig i ett rum för att hålla värmen medan man ser hur dörrhandtag fryser till is på insidan. Familjeförvaltningen kommer på besök och påpekar att det är kallt och det finns inga möbler då Jonas förklarar att de har ju försökt ansöka om detta men fått avslag på sin ansökan. Försörjningsstöd nekas fortfarande trots att familjen nu lever under existensminimum.

Hopplösheten är stor och Jeanette berättar att det är endast tack vare vänner och privatpersoner som de lyckats ta sig så här långt. Hon gråter när hon berättar hur de inte kan köpa frukt till barnen och hur de vid ett tillfälle köpte 12 äpplen för att det var den enda lyx barnen bad om, men det är inget de har råd med egentligen.

Den enda summa de fått utbetalt av familjeförvaltningen i Strösund kommun är ett belopp på 1180 kr som var avsett för hyra av släp så att de kunde köra runt och hämta upp saker som privatpersoner ville skänka bort.

Läkarna har upptäckt nya strokes i Jeanetts hjärna och man anser att det är stressfaktorn som bidrar till hennes sjukdomstillstånd, men familjen står utanför välfärdssytemet och får ingen ekonomisk hjälp överhuvudtaget.

Den 1 mars i år fick familjen äntligen ett ordentligt hem tack vare en varmhjärtad hyresvärd och vänner som hjälpte dem. Men de har inga möbler, barnen sover på madrasser på golvet och det finns ingen soffa eller tv. Det som annars anses vara standard gäller inte för den här familjen.

Jeanette berättar att man sagt på familjeförvaltningen att det ingår inte i standarden att ha tv om man inte har tonårsbarn och bortser då från de faktum att det finns ett tonårsbarn i familjen.

När jag frågar om hemförsäkringen inte täckte branden så berättar Jonas och Jeanette att när de hyrde huset det brann i hade de frågat om försäkring och då hade hyresvärden svarat att det ingick i hyran men inte nämnt att de behövde en egen hemförsäkring så det hade uppfattningen att den försäkring som hyresvärden sagt ingick i hyran täckte allt.

Jag ber dem berätta hur de mår nu och hur de ser på framtiden när de blir tysta, De berättar att läkaren informerat dem om att Jeanette inte kommer att klara ytterligare en stroke utan att hon behöver ta det lugnt och rehabiliteras. I dag äter Jeanette 7 mediciner dagligen och är i riskzonen för fler strokes. Medicinen är också en kostnad utbrister Jeanette och jag mår jättedåligt av att behöva ta pengar till mig själv när jag inget hellre önskar än att ge mina barn ett bättre liv. En säng i alla fall. Hon darrar på rösten och gråten kommer när hon tyst förklarar att hon är rädd. Hon är rädd för att dö, rädd för att stressen ska framkalla ytterligare en stroke. Hon vill se sina barn växa upp så klart.

Jonas suckar och säger; Sverige har inget välfärdssystem längre, det är en saga, en myt. Man betalar för sjukvården, medicinen och när det väl krisar står man helt utan hjälp.

Hade det inte varit för alla privatpersoner som ställt upp så vet vi inte var vi varit idag säger Jeanette, det är de som är hjältarna i vårt liv. Familjen har till och med fått varningen från Familjeförvaltningen att om de inte själv kan försörja sina barn så kanske det behövs en utredning om LVU.

Jonas avslutar med att berätta hur barnen hamnar utanför kamratkretsarna när de inte kan åka på kalas, ta hem vänner eller delta i andra aktiviteter, men de har i alla fall varandra. Han är besviken på Sverige när han ser att andra får allt, att andra kan hämta ut nya möbler, nya kläder, mobiltelefoner och andra lyxartiklar. Saker som anses nödvändigt i vissa situationer men inte andra. Det är inte ett rättvisst system, våra skattepengar går inte till vår välfärd det är ett som är säkert säger Jonas.

Familjen meddelar alla som vill hjälpa till att kontakta Jeanette via facebook.  www.facebook.com/jeanette.nilsson.16

Tags

3 Kommentarer

  1. Det låter alldeles fruktansvärt hemskt!! Det går inte ens att ana hur familjen mår! Fy skäms Sverige att inte ta hand om de sina!!

  2. detta är ju sjukt hur kan kommunen göra så mot en familj som mist allt inte får något. Detta är ju fruktansvärt tycker jag. Jag har själv varit med om detta med brand två gånger den ena gången så var det olyckligt att en fick missta sitt liv alldeles för ung. Det jag vill komma till är att omgivningen hjälpte dom med allt medans den som satt vakt på natten var full när vi ringde dit. Såhär får det inte gå till. Hoppas allt löser sig för er och att ni får den hjälp ni behöver.

Translate »
Close