Annat & UppsnappatKrönikaTänkvärt

Finns det bara två kön?

Aldrig har väl diskussionerna om könstillhörighet varit större än den är idag. I tidningar, radio, TV och sociala medier debatteras det allt oftare om att man själv ska tillåtas bestämma vilket kön man har och hur man ska omnämnas både i tal och skrift.

Det jag anser att man helt missat är att kön är något som inte har att göra med vad man tycker och tänker. Könet är ren biologi och bestäms av om det ur mannens spermie är en X- eller Y-kromosom som hinner först till ägget. Är det en X-kromosom blir det en flicka och om det är en Y-kromosom blir det en pojke. Svårare är det inte.

Svårare blev det däremot när hen-debatten startade.

Första gången ordet hen användes skedde redan 1966 av Rolf Dunås, vars mål var att ”uppfinna det tvåkönade ordet ”hen””.

Men det var först i januari 2012 det hela brakade loss ordentligt. Då utgavs nämligen en barnbok som heter ”Kivi och Monsterhund”, skriven av Jesper Lundqvist.
Allt han ville var bara att skriva en bok som riktade sig till barn i stället för till flickor eller pojkar, och använde sig därför av ordet ”hen”.
Själv säger Jesper Lundqvist följande ”Vissa tror att det handlar om att ta bort hon och han, så är det inte. Det är mer som att ha ett extra verktyg i verktygslådan och kunna välja”.

Det sägs att debatten startades av grupper som ansåg sig vara utsatta för strukturell diskriminering. Alltså personer som inte kände sig kunna identifiera sig själva som kvinnor eller män och att det ansågs finnas en brist på lämpliga ord.

Problemet som jag ser det, med detta som bakgrund, är att debatterna urartat till att bli ett krav att det ska bildas/skapas ett tredje kön och som ska gå att utläsa i ens personnummer.

Det har blivit en väldigt skev debatt eftersom könstillhörighet och pronomen är två vitt skilda saker. Biologiskt är detta ett faktum som inte går att ändra på.

Talar vi däremot om rena uttryckssätt, ja då blir det en helt annan femma.

Det finns säkert många som vill bli omnämnda som hen,med anledning av sin egen uppfattning om könstillhörighet. Och det finns mycket stöd för att det så småningom också kommer att ske förändringar i den riktningen.

Jag är inte handikappad, bara hjulbent

Eftersom jag också är en individ har även jag åsikter inom detta område.
OK, jag är visserligen bara en av ca 130 000, men ändå.

Mitt problem är inte personnumret, eftersom jag där definieras som den man jag är.
Det jag däremot har stora problem med är att jag, av staten, helt och hållet avkönats och definieras som ”hjulbent” och blir därmed både kränkt och diskriminerad.

Jag/Vi är de i Sverige som pga ”hjulbenthet”
– hänvisas till speciella toaletter
– inte får åka på alla bussar och tåg
– måste sitta på särskilt anvisade platser i de bussar och tåg vi tillåts åka med
– inte får komma in i massor av butiker och andra offentliga lokaler
– oftast inte får arbete pga att vi är hjulbenta
– inte får bestämma över våra egna privatliv

Ja listan kan göras längre och jag erkänner att jag tycker dessa diskrimineringar mot alla oss i rullstol, eller med andra funktionssvårigheter, känns mer angelägna att lösa än en siffra i personnumret.

Tags

Kolla också

Close
Translate »
Close