Annat & UppsnappatIntressantKrönika

KRÖNIKA: Om Julfirandet

KRÖNIKA AV Joseph Saouk:

Nu har julen i Sverige varit..därmed önskar jag er God fortsättning på julen Sverige!

I dagarna firades Jul i vårt land. Hela Sverige firade. Visst finns idag i Sverige de som inte firar jul, varken den 25:e december eller den 6:e januari. Är då Jul en svensk tradition? Eller inte?

Jag ställer mig denna fråga som svensk, men också som orientalisk kristen med rötterna i Libanon (eller Mellanöstern), där julfirandet ställer på sin spets den dubbla dimensionen av en religionstillhörighet: den teologiska och den sociologiska. En tillhörighet som, oavsett individens grad av förankring i den teologiska dimensionen, kan vara livsavgörande. Detta är ett fenomen som många missar, eller föredrar att blunda för.

I dessa få rader kommer jag att lyfta upp en viktig frågeställning som ofta diskuteras i dagens samhällsdebatt: religionstillhörighet. Självklart kan inte ett magiskt elixir presenteras i dessa följande rader, men temat är värt att ta upp och diskutera i fortsättningen med start från jul, som är förknippad med genesis till Sveriges tusenåriga ”religion”, som även präglar dess nationella symbol.

Under 1990-talet och när jag var ny i Sverige, hade man ännu inga problem med att sjunga hymner som ”Nu tändas tusen juleljus”, t ex på förskolan. Trots att några förskolelärare presenterade sig som ”ateister” så hade de inga problem med att delta i hymnen och säga ”… Att född är Herren Jesus Krist, vår frälsare och Gud”. Själv, kände jag (och säkert flera med mig) att denna text kunde vara ”kränkande” för personer/barn från andra religioner och som går på förskolan, t ex muslimer. Frågan här är: varför kände varken jag eller dessa ”ateistiska” lärare då att samma vers kunde kränka dem? Följdfrågan blir: varför blev det senare viktigt för dessa svenska ”ateister” att stå på den ”kränkta” sidan om dessa hymner och de traditionella skolavslutningarna i kyrkor?

I min tolkning så stod många av dessa ”ateister” inte utanför kristendomen bara för att de teologiskt inte ansåg sig vara religiösa. Dessa ateister var kristna, men bara ”sociologiskt”, eftersom den teologiska tillhörigheten, i alla fall inom kristendomen, uppfattas som individuell. Idag är det många som inte har någon benämning till denna icke-teologiska tillhörighet: den ”sociologiska kristendomen”. Man trodde att det räckte med att ”lämna kyrkan” för att ”avkristnas”. Det finns en förklaring bakom denna uppfattning, men det är en verklighet. Jag kallar den en missuppfattning. Självklart finns en aggressiv kristofobi också bland dagens antikristliga aktörer, men det ämnet förtjänar en egen studie.

Det som svenskarna upptäckte med den stora volymen invandring var inte att det finns människor med andra religioner, det är inget nytt, det var att de själva var ”lite” kristna, eller vad jag kallar för ”sociologiskt” kristna. Det var en upptäckt för många svenskar.

Denna sociologiska tillhörighet till kristendomen, och på samma gång till västvärldens civilisation visade sig vara problematisk för de vars uppgift är att handskas med frågor som ”integration”, ”immigration”, ”kultur”, ”religion” m m, och särskilt för de som trodde att religion tillhörde det förflutna. Konflikten idag är mellan de som upptäcker denna tillhörighet och de som fortsätter att förneka den. En stor del av det politiska kaoset hör hit.

De som har trott sig kunna lösa problemet genom att bjuda på allt religiöst på svenskarnas bekostnad, som en akt av ”generositet” löper stora risker att beröva landet och dess historia deras identitet. Problemet är tydligt när man inte förstår vikten av balansen mellan identitet och modernitet, även i frågan om religion.

God Jul, Sverige!

Joseph Saouk

Doktorand i Semitiska språk vid Uppsala universitet

Tags
Translate »
Close