Reportage

Antisemitismen marscherar inte alltid i stövlar! 

Jag sätter mina fötter på grusperrongen och det blir så verkligt. Just här för snart 80 år sedan avgjordes tusentals människors öden. Skulle de dö nu i gaskammaren eller dö om 2-3 månader efter ett hårt slaveri?

Minnesmonument i Birkenau.

Tystnaden. Det enda som hörs är vindens sus, inga fåglar sjunger. Det är som ett tungt, mörkt täcke vilar över området. Det slår mig hur enormt Birkenau är, det ligger på ett stort, platt fält och de spöklika barackerna vittnar fortfarande om de omänskliga grymheter som utspelade sig här. Som störst hade lägret 250 baracker och kunde hålla 90 000 fångar samtidigt och få lyckades fly. Det hände ofta att fångar kastade sig mot elstängslet för att göra slut på lidandet.

I denna barack trängdes upp till 700 barn.

Jag styr mina steg mot baracken där upp till 700 barn hölls fångna. På väggen har äldre judiska ungdomar målat en bild på ett barn på väg till skolan, syftet var att försöka lindra tillvaron för de unga offren. Här utsågs många barn till Mengeles sjuka experiment. Det vanligaste var att offren dog under de plågsamma experimenten och de som överlevde avrättades kallblodigt efteråt.

Den målade bilden i barnens barack i Birkenau. 

Barnens ångest finns fortfarande kvar i barackens väggar. Vi är en grupp på ungefär 20 personer från världens alla hörn som tillsammans får en guidad tur i dödslägret. Många försöka svälja bort gråten som stockar sig i halsen men när vi ser och kanske för första gången förstår hur fruktansvärt levnadsförhållandena var för dessa barn gråter flera av oss lågmält.

Avrättningsväggen i Auschwitz. 

I en korridor inne på Auschwitz hänger det fotografier på fångar i långa rader. Min blick fastnar på en kvinna. Hon är den ende som har ett litet svagt leende på läpparna men hennes ögon är alldeles tomma. Hennes hår är avrakat och ska skickas till Tyskland där det ska säljas som tyg. Ett av rummen är fullbelamrat med kvinnohår från ca 40 000 kvinnor, i ett annat är det skor i tusentals. Skor från människor som du och jag vars enda brott var att de hade fel etnicitet. Små barnskor står längst fram bakom glasväggen. Det knyter sig i magen. Vilket litet, oskyldigt barn har burit dessa skor?

Förintelsen, eller ”Shoah” (katastrofen) som det kallas på hebreiska, är det mest väldokumenterade brottet i modern historia. Ofattbar ondska! Auschwitz-Birkenau, det största och mest brutala nazityska lägret skövlade 1,1 miljoner människors liv medan världen såg på. Under andra hälften av 1930-talet skärpte de europeiska länderna sin immigrationspolitik. Land efter land försvårade eller stängde sina dörrar för desperata judar som försökte undkomma tredje rikets käftar. Även här i ”neutrala” Sverige stämplades det ett ”J” för jude i passen för de judar som tog sig till oss. Århundraden av antisemitism blossade nu upp rejält i Europa.

Många ställer sig frågan om hur mycket det svenska folket visste om vad som hände med Europas judar. Vi vet att det under kriget trycktes en hel del artiklar om förföljelserna av judarna, om deportationerna och att det även skrevs om massmord. 31 december 1942 publicerar Dagens Nyheter en undersökning om vilken händelse som väckt mest uppmärksamhet under året. Flest svar fick deportationerna om de norska judarna. I början av 1943 skrev Göteborgstidningen bla att ca 2 miljoner judar bragts om livet.

Skor i tusentals från judiska offer. 

Idag står Europa återigen inför det faktum att antisemitismen blossar upp igen!  Ugnarna i Birkenau sprängdes i slutet av 1944 men hatet mot judarna lever kvar.

I Sverige ser det inte bättre ut för den judiska minoriteten. Malmös judar vittnar om trakasserier, att judiska ungdomar inte vågar berätta om sin etnicitet. Synagogor vandaliseras och hakkors målas på skolväggar. Man är rädd för att öppet bära judiska symboler. I Malmö är det mest personer med rötter från muslimska länder som fått antisemitismens gift i nappflaskan av deras regimer, som står för flest hatbrott mot judar. Så sent som i juli 2017 under en demonstration i Helsingborg kallade Imamen Samir el Refari judar för ”apornas och svinens avkommor”.

I Umeå däremot är det högerextrema som fått den judiska föreningen att lägga ner sin verksamhet. Hoten och trakasserierna blev till slut för mycket för dem.

Detta är alltså Sverige 2017, den humanitära stormakten som ska vara känt för sin tolerans och ”allas lika värde”. Min personliga erfarenhet är att när antisemitism uttrycks från högerextremt håll pratas det öppet om hur förskräckligt det är. Däremot om antisemitismen kommer från muslimskt håll (det betyder inte att alla muslimer hatar judar) skruvar många på sig obekvämt i rädsla att kunna uppfattas som rasister. Det är rent nonsens. Det kan aldrig vara rasistiskt att rakryggat stå upp mot hat. Vad kan stoppa antisemismen? Svaret är vi. Vi tillsammans! Oavsett vilket ursprung vi har, eller livsåskådning vi tror på, kan vi ställa oss upp och säga nej till hatet. Never again betyder Never again, oavsett vem som är antisemitismens budbärare!

(Källor: Auschwitz Museum, Forum för Levande Historia, SR Ekot)

 

 

 

Tags

2 Kommentarer

  1. Det är så att man ryser när man läser din artikel.
    Och mycket riktigt som du påpekar, så kommer inte antisemitismen enbart från högerextrema partier.
    Men tyvärr är det något som våra politiker är livrädda att beröra.
    Och ja, all form av rasism är förkastligt.

Translate »
Close