Hälsa & MotionJobb & UtbildningLeva

Skolstart

Utanförskap. Foto: Vera Karlsson

Nu börjar skolstarten för många elever.

En del ser med glädje fram emot denna medans andra våndas och har våndats mesta delen av sommaren.
Allt fler elever mår sämre och sämre i skolans miljö och vad beror detta på?

En del barn/ungdomar hamnar direkt utanför, en del passar inte in, en del har svårt för hur lärarna lär ut och vågar inte be om hjälp. Att be om hjälp vore naturligt men med risk för att bli ännu mer utsatt tiger och lider man i tysthet.
En tonåring ska börja åttan idag, men vägrar gå ur sängen. Varför? Att bli mobbad är en hemsk känsla att bli utsatt för och att denna tonåring blir utfryst, man existerar inte, man är luft gör att skolan är en plåga dag ut och dag in.

Efter möten får man till svar att den tonåringen som är drivande mår dåligt själv vilket jag anser är en väldigt dålig ursäkt! Den tonåringen som är utsatt säger att jag mår också dåligt men behandlar inte andra som skit för det. Och det ligger mycket i dom orden. Men vem brister i skolans värld?
Skolan, eleven eller föräldrarna? Om vi börjar med skolan anser jag att det är deras jobb att se till att alla barn/tonåringar ska känna sig trygga i skolmiljön vilket skolan många gånger brister i. Då läggs ansvaret över på eleven och föräldrarna att se till så barnet/ungdomen är i skolan för att det är skolplikt! Men att eleven blir mobbad, utfryst spelar ingen roll för skolan anser att det skulle bli lättare för eleven om den befinner sig i skolan och ska ge det lite tid.

Tid till att få självförtroende och självkänsla långt ner i bott och få leva med detta i resten av livet för att dom vuxna inte anser att det är så farligt!

Många elever har våndats hela sommarlovet inför skolstarten och har inte kunnat njuta, ladda batterierna just på grund av att dom vet att samma helvete börjar om igen och igen.
Att försöka få skolan att ta tag i problemen på allvar är enligt mina erfarenheter väldigt svårt, skolan är snabba på att döma föräldrarna när skolan brister….

Vem skickar iväg sitt barn till en miljö där barnet inte finns, inte existerar? Bara att veta att barnet gråter sig till sömns för att det är skolplikt och bli tvingad att gå till skolan för att skolan brister det är under all kritik. Eller när eleven avviker från skolan eller fritids så är det förälderns fel, inte skolans.
Jag anser att det är dags för skolorna att ta sitt ansvar och sätta hårt mot hårt och inte åsidosätta dom elever som redan är mobbade, utfrysta och tvinga dom till en värld där dom kommer få ärr för livet…
// Jessica Nesemann

Tags

Relaterade artiklar

Kolla också

Close
Translate »
Close