Judar utvisade från Arabiska länder

  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Forskning uppskattar att antalet judar som bor i Arabiska länder uppgick till mer än 850 000 vid den Judiska självständighetstiden, vissa forskare tror även att siffran kan vara närmare en miljon.

I den nordafrikanska regionen flydde 259 000 judar från Marocko, 140 000 från Algeriet, 100 000 från Tunisien, 75 000 från Egypten och ytterligare 38 000 från Libyen. I Mellanöstern flydde 135 000 judar från Irak, 55 000 från Jemen, 34 000 från Turkiet, 20 000 från Libanon och 18 000 från Syrien. Iran tvingade ut 25 000 judar.

Irak, där en stor gemenskap av judar bodde i 2600 år, utbröt våldsamma uppror som kallades Farhud i juni 1941, som inriktades mot den judiska befolkningen, främst i Bagdad. Soldater från en misslyckad kupp utnyttjade ett kraftvakuum och svärmade in i judiska samhällen tillsammans med en blodtörstig mob, dödade 179 oskyldiga människor, skadade mer än 2100 och lämnade 242 barn föräldralösa. Denna våldshandling firades över den arabiska världen och i nazistiska Tyskland.

År 1948 som svar på FN:s generalförsamlings resolution 181 (även känd som Partitionsplanen) och Israels självständighet, lade man fram lagar som gjorde Zionism till ett brott, så att polisen kunde riva och söka tusentals judiska hem. Judar avlägsnades från tusentals hem och dessa värderades till 80% mindre än deras arabiska grannars.

Under åren 1948-1951 invandrade över 120.000 irakiska judar till Israel för att skapa ett nytt liv. På så sätt förlorade de sitt medborgarskap och efter mars 1951 även sin egendom. Det antika judiska samhället i Irak (som en gång utgjorde nästan en tredjedel av den totala befolkningen i Bagdad) är nu obefintlig.

Historien om den judiska befolkningen i Egypten är liknande. På 1940-talet ökade fientligheten mot den egyptiska judiska gemenskapen, som var omkring 80 000 personer. Lagar som godkändes fastställde begränsningar för att anställa egyptier av judisk härkomst, kräva majoritetsaktieägande i företag samt ställa krav på egyptiskt medborgarskap. Eftersom judar nekades medborgarskap som regel, förlorade många judar sina jobb och företag.

Under 1948 sattes tusentals egyptiska judar i interneringsläger, tvingades från sina jobb och arresterades för förmodat samarbete med fiendens stat, judiska synagogor, hem och företag bombades. Många judar dödades och sårades. Mer än 14 000 judar invandrade till Israel under denna tid där dom sökte säkerheten. Mellan 1948 och 1958 flydde mer än 35.000 judar från Egypten. En stor del av deras utvandring berodde på systematiskt förtryck men en annan bidragsfaktor var viljan att leva i det nyligen återställda judiska hemlandet i Israel.

Mellan 1956 och 1968 flydde ytterligare 38 000 judar Egypten, mestadels till Israel, för att undkomma systematiska orättvisor så som förföljelse och övertagande av sina hem och företag samt arresteringarna på grund utav att dom var judar.

De jemenitiska judarna mötte några av de värsta förföljelserna. I slutet av november 1947 beslutade den arabiska befolkningen i Aden i Jemen att hålla en 3-dagars strejk i protest mot FN: s resolution 181 (partitionsplanen). Protesterna blev snabbt våldsamma. Över 80 oskyldiga jemenitiska judar blev slaktade och över 100 judiskt ägda företag var helt plundrade, hem, skolor och synagogor brändes till marken. Detta var en av de mest våldsamma attackerna på någon judisk befolkning i arabvärlden.

En unik och kreativ lösning hittades för att rädda de förföljda jemenitiska judarna. Från 1949 till 1950 antog den israeliska regeringen Operation Magic Carpet (känd i hebreiska som ”On the Wings of Eagles”). Operationen genomfördes av amerikanska och brittiska flygplan, som flög till Aden och flyttade judarna från Jemen till Israel. Vid slutet av operationen räddades över 47 000 jemeniska judar från förföljelse och togs till sitt nya hem i staten Israel.

Judar hade bott i Libyen i mer än 2300 år och hade en blomstrande kultur med en befolkning på över 37 000. Under andra världskriget genomförde den libyska regimen sin egen Nazistinspirerade förintelse, där mer än 2000 judar transporterades till ökenkoncentrationsläger och hundratals dött. I efterkrigstiden i Libyen växte arabisk nationalism i popularitet, vilket resulterade i våldsamma och blodiga förföljelser mot det judiska samhället. År 1945 i staden Tripoli dödades mer än 140 judar i ett våldsamt antisemitiskt upplopp och under de tre åren mellan 1948 och 1951 flydde 30 972 judar till Israel på grund av den fientliga arabiska regeringen i Libyen.

De judiska flyktingarna som tvingades fly från sina hem överlevde personliga och kommunala tragedier och inte bara uthärdade dom det utan dom blomstrar. Deras har gjort ett ovärderligt bidrag till det israeliska samhällets tyger och deras livliga kulturer utgör en del av det judiska folks färgglada mosaik i Israels.

 

Källor: Conservative tribune, WikiLeak, Expressen, Aftonbladet

 


SPONSOR


Vill du få råd och tips inom säkerhet? Vill du kunna försvara dig i trängda situationer?
Se sponsorfilmen och lär dig mer:

Österman

Chefredaktör

You May Also Like

Translate »