Sanning eller konsekvens

  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Vilken är våran sanning.
För att demontera folkets identitet måste folket först veta dess identitet, både individuellt och i den större skalan. I Sverige är vi alla uppfostrade och upplärda av systemet vi kallar för samhället. Redan innan 80-talet valde det svenska samhället att splittra familjer, dess värderingar och samhörigheten.

Familje-värderingar ändrades drastiskt och samhället började ta ställning till hur samhällets värderingar och regler skulle följas av befolkningen. Hur ser våran historia ut? Är du påläst utanför skolböckerna? Vilka är vi? Vart kommer vi ifrån? Vilka byggde upp detta land? Vilka värderingar har vi som folk? När skrevs nationalsången? Av vem? Hur många kan nationalsången från början till slutet och dess betydelse? Hur såg det ut då? Hur ser det ut idag? Är vi lika stolta som förr? Är våra barn trygga, är våra pensionsbesparingar trygga?
Skola och arbete utgör nästan hela våran vakna tid. Annars är våra vardagar upptagna med skola, jobb, stress, massor av skärmar och en massa internet. Familje-värderingar, tryggheten och respekten tinar bort mer och mer. Vi ser det i våra barn. De är alldeles för vilda nu för tiden och värderingar…….. det finns inga. Men vad gör vi vuxna, jo vi skyller på varandra och ifrån oss och lägger ansvaret på andra. Jo vi demonstrerar mot varandra när det inte ens är vi som gör reglerna.

Ledarna stiftar lagar och rör om våra liv, men det är vi som far illa och gör varandra illa.
Sverige har blivit ett land med blandade kulturer med olika värderingar och det är ju fantastiskt samtidigt som man då får komma ihåg att detta är ett svenskt land. Annars hade det inte hetat Sverige, men hur är vi som svenskar? Står vi enade som ett folk? Vilken är våran identitet? Våran kultur? Vilka är vi? Var kommer vi ifrån?
Det är inte så att man fick en 5:a i något eller alla ämnen så var man snille, utan man fördjupar sina intressen, mål och fördjupar sin allmänbildning enligt tycke. Vissa människor tycker om att fördjupa sig och skaffar fram massa olika information om vad som helst. Jag är en av de människorna.

Så nu skriver jag ett stycke som uppföljning eller kommentar till ett annat inlägg. ( Krönika: Hur får man ett folk att försvinna.)

Hjärnan

En av de mest komplexa delen av den mänskliga kroppen, lätt att lura, manipulera och domesticera. Så vare sig vi kan kontrollera den eller inte så har vi alla en hjärna som vi fyller med information eller så styrs den och fylls med information av andra. Det är ju upp till oss. I den spirituella läran så är hjärnan så intressant att vissa tror att den även länkar ihop oss och kan bringa samhörighet och gemenskap. Men vi är inte där. Det ända som länkar ihop oss under kort korta perioder är 2-3 dagar högst, när något tråkigt och sorligt händer oss som folk. Då är vi jätte duktiga, snälla, omtänksamma och omhändertagande mot varandra, vi enas under de stunderna. Men högst 3 dagar senare är vi tillbaka och beter oss som skitstövlar mot varandra. Mobbing ser vi redan vid förskoleåldern, vad är detta? Vi är i stort sett kalla, otrevliga och respektlösa mot varandra och det har inte gjort oss till ett enat folk. Det låter mer som ett splittrat folk.

Så låt oss gå tillbaka till ämnet i talan, demonteringen av folkets identitet. Vi måste ju veta vilka vi är nu för tiden och fråga oss, sker demonteringen nu eller ser vi det som händer som en resultat av demonteringen? Det känns som att vi ser resultatet av det som gjorts under åren, nu. Vad finns det att demontera idag? Hur kan rötter och informativa fornminnen begravas i glömskan när glömskan är redan sked sen länge? Hur många av den svenska befolkningen idag under 50 år kan berätta var vi kommer ifrån. Hur många kan berätta för sina barn om den riktiga Sverige? Kulturen, den riktiga historien, värderingar? Våra yngre vet ju i te ens vem Evert Taube är. Vem är Cornelis? Hur många kan en kär gammal folksång?
Det är vårt ansvar, folkets ansvar och tacksamhet till förfäderna och tidigare generationer som har byggt upp den svenska kulturen och fört vidare historien som även den har blivit försmutsad av våra sett. Gamla seder och sägner helt glömda. Vart är ansvaret att föra vidare historian, den riktiga kulturen, arvet, de forntida minnen?
Jag läste nåt inlägg på Facebook om att Sverige är landet där det alltid är någon annans fel, kan det vara så? Kan det ligga någon sanning i det inlägget?
Vi människor är väldigt domesticerade (inlärda) och begränsade. Enligt vissa tron skrivs det även att vi människor ska kunna vara kapabla att använda mer än bara 10 % av våra hjärnor, hur kommer det sig att de är så begränsade? Låt oss låtsas eller inte att det är så.
I allt jag har läst och forskat så har vi människor i den större skalan alltid varit inlärda (domesticerade) och styrda av lagar, pengar, myndigheter och mäktiga nissar med maktlystenhet. Lagar har självklart sina för- och nackdelar, utan de idag skulle det innebära kaos. Vi har i smyg blivit förtryckta och begränsade på ett fint och ordningsamt sätt och självklart har dessa regler, rutiner och lagar följts utan tidigare i frågesättning. Allt har följts fast med missnöje, depressioner, sjukdomar, olyckliga, uttråkade, stress, splittring av familjer och klagomål, utan resultat. Utvecklingen går så snabbt nu för tiden att vi knappt hinner med och den yngre generationer hinner inte lära sig något för att den tekniska utvecklingen hinner fram snabbare. Det för med sig stora förändringar i de nya, yngre och framtida generationer.

Man ser detta redan nu. Plattor, Android telefoner, surf, fb, pengar, status, girighet o.s.v. är mycket viktigare än att föra vidare sin kultur, arv och historia till sina barn. Glömskan sprids snabbare än en, eller tillåter vi oss att glömma ursprunget genom våra stressade rutiner? Internet, snusk, ytlighet, falskhet, osäkerhet, feghet, media, tar över folket snabbare än en löpeld. Dessutom så tar det över våra handlingar och vår mentala välmående.

Hur kan fosterlandets kärlek och ur-svenskan i dess allra bästa former avskaffas? Hur kan en kultur och historia krossas om man bär med sig det i hjärtat? Att folkets egen historia marginaliseras, raseras och säljs ut är inget nytt. Att landet förtärs av politiker som folket har valt, vems fel är det? Att ungdomar inte bär med sig sin egen historia och kultur in i framtiden, att kulturen verkligen ka dö ut, vems fel är det? Vad säger vi till den svenska naturens folk samerna, som inte ens de kan komma överens och visa kärlek. Är befolkningen verkligen enade? Har vi på riktigt samhörighet? Vi har mycket falskhet och rädsla av att inte bli omtyckta och massa annat skräp som media, det yttre och myndigheter tycker att man ”borde” tycka. Vi har ingen samhörighet. Vi är otrevliga mot varandra och vet knappt hur vi ska tala vänligt med varandra. Det blir dessutom bara svårare och svårare att vara vänliga mot varandra, inte bara för att vi är rädda när folk är för trevliga och misstror på varandra. Är man för trevlig kan man även bli tagen för naiv och blir klubbade och rånade mitt på gatan mitt på dan. Det låter inte som ett enat folk.
Men vi är duktigt upplärda och vilseledda av allt media nuförtiden att vi inser inget.

I blindhet och tystnad tillåter vi allt som händer genom åra beslut, tankebanor, och genom att gräva ner våra medvetande huvuden i plattor , telefoner och andra skärmar vi kan stänga ur verkligheten i. När vi väl inser vad som händer omkring oss, med landet, politiken, samhället, välfärden, kulturen o.s.v. har vi inget att säga till om längre.
Vi röstar. Fast vi röstar fel utan att veta om det tills det är för sent. Vi skänker pengar till forskningen av cancer, vi köper och skänker till rosa bandet, fast det finns forskning och bevis på andra effektiva mediciner istället för cellgifter. Varför? Vi hjälper hela omvärlden fast vi inte ens får se riktiga nyhetssändningar eftersom även de begränsas för våran uppmärksamhet. Vi hjälper behövande i omvärlden, fast 100 000 människor blev varslade från sina jobb bara några år sen runt om i landet. Vi är verkligen den vänaste land uppå jord, men mot alla andra inte mot varandra. Så vem skyller vi på egentligen? Är det ett personligt ansvar, är det tillsammans som folk eller kan det även innebära både ock?
Hur kan vi lära våra barn samhörighet när de hör vuxna kritisera, snacka Skit, svära, snacka om andra, döma, bråka, skvallra?
Hur kan vi lär de fred, när det ända de ser är krig? De ser krig mellan människor, familjemedlemmar, vänner, föräldrar och även i plattor och barnprogrammen.
Hur kan vi lära våra yngre att inte skräpa ner när , fy fan vad vuxna kan vara oansvariga och helt äckliga ibland. Vi vuxna lämnar inte snyggt nånstans efter oss själva. Vi skräpar fan värre än barnen. Fy skäms. Fimpar, plast, cigg-paket, mat mm. Våra barn har snart inga hav att bada i eftersom våra hav och sjöar kommer att bli sjuka, våra fiskar har redan börjat. Hela förbaskade tiden skräpar vuxna ner på ett eller annat sätt. Sen så ska vi ju lära barnen att man inte smutsar ner. Hur går det ihop? Skräp , skräp, skräp sedan gnäll, gnäll och mer gnäll. Hjälp! Råttor invaderar!!!! Vad tror ni? Vems är ansvaret? Är det då någon annans ansvar? Ska någon annan göra det åt dej? Skyller vi ifrån oss vårat personliga ansvar?
Kom igen s.k. ”enat folk”
Hur inför vi värderingar i våra liv och hur lär vi ut dem? Är det i hemmet värderingarna formas eller lämnar vi ansvaret helt åt den yttre världen skolan? Dagis? Jobbet? Visar vi våra barn de värderingar vi har?
Glömskan sprids för att vi har tillåtit det, för att de flesta inte vet vad de ska göra och istället går in i väggen och blir inte bättre. Det låter mer som den gemensamma känslan och samhörigheten. Den stadiga grunden finns men för få står på den, alldeles för få.

Om man som folk har en stadig grund där alla stod tillsammans och enade, skulle det vara omöjligt att de moralisera eller bli nedbruten. En stadig och enat folk borde ju inte kapitalisera tycker man nästan. Det mest viktigaste är att identitet, historia och stadig grund absolut inte går att suddas ut från medvetandet om man på riktigt är medveten i verkligheten och inte i en skärm. Är inte medvetandet ditt? Eller tillhör den någon annan?
Allt raseras och säljs öppet, ingenting tystas diskret, allt tystas öppet och tydligt. Och alla beslut har sina konsekvenser. Goda som mindre goda beslut.

Det enda som krävs är att vi är på samma sida. Den riktiga kunskapen som finns i intresset av att känna fred, gemenskap och samhörighet på riktigt. Att som förr kunna hälsa på sina grannar, spela lite svensk musik från förr, kunna höra lite gammalt folkmusik, kunna höra fest och skratt i parkerna, kunna ta långa promenader och skåda fina Sveriges sol, himmel och ängder gröna. Så vackert.
Att få vara stolta över den blå/gula flaggan utan att det ska ha rasistiskt innebörd. Det behövs inte. Sverige har många olika etniska bakgrunder. Vadå, får inte svenskar tycka om sin blå/gula flagga? Kan man inte lämna parken fin åt sina medmänniskor? Att veta vilka värderingar man har och lära ut dem till våra barn och förklara för de vad skillnaden är mellan rätt och fel. Det är så man för vidare sitt arv, sin historia, folkets historia, kulturen, visdom, en hemlig släkt recept o.s.v. till barnen som är framtiden till detta land.

Information, forskning, kunskap, fakta och bevis finns det massor av. Man kan bli lika kunnig som en läkare, lika smart som en fysiker eller vetenskapsman, man kan bli både ock och även mer. Men har man inte intresset till att veta sanningarna till sina frågor så får man inga konkreta svar och man är tillbaka till att gräva ner sig i sina skärmar så är allt det jobbiga tillfälligt borta. Dessutom så är man igen begränsad, vilseledda, styrda och rädda.
Din styrka, folkets styrka, vishet, nyfikenhet, passion att lära sig, läsa, studera, söka. Vem kan tysta det? Kan någon göra så? Eller tillåter man det då? Man kan vara hur påläst som helst, men har du inte papper på det eller diplom, betyder det då att du inte kan något?
Allt som händer är konsekvensen till att vi har tillåtit det genom att vara för självupptagna. Konsumerar en massa och inte varit enade som folk. Vi måste stå tillsammans, ha samma mål, veta vad vi vill för folket, landet och dess framtid. Fixa värderingar och sikta på en fredlig land igen. Vi måste tänka på vad vi lämnar efter oss. Ger vi barnen nån chans? Har vi gett upp?
Vi är individuella individer men sätter man oss tillsammans är vi befolkningen till ett av de finaste och vackraste länderna den forna, den fria, den fjällhöga nord, den glädjerika sköna Sverige. Men vad vet jag. Jag är bara en rastamorsa som älskar kunskap och sjunger svenska folksånger av Evert Taube, Bellman, Afzelius, Helsingborg mm., till min dotter när hon ska sova. Och jag är inte ens född här, men jag har bott här och har min personliga historia är här. Vad kan jag säga jag älskar mitt land Sverige och önskar att vi kunde hålla ihop bättre än det vi gör.

 

You May Also Like

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.