Andar finns dom?

  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

11,372 total views, 112 views today

Jag har alltid vart både intresserad och rädd för det okända.
Jag växte upp i ett hus, där jag ofta kunde se i ögonvrån att någon kom förbi köksfönstret. Man blev alltid lika förvånad då det aldrig kom in någon, och kikade man efter var det aldrig någon där.
Sen är ju källaren oftast alltid läskig i ett barns fantasi, mörk och rå. Men just vid trappan upp från vår källare kändes det alltid som någon jagade en, jag sprang med andan i halsen upp för den där trappan som jag hade hin håle efter mej varenda gång, även i vuxen ålder.
Men det där kan ju vara i ens fantasi bara.

Men när jag blev äldre och flyttade till en 3a i Upplands Väsby började det verkligen hända saker. Jag kunde vakna på nätterna och vara livrädd och ville bara springa ut. Men å andra sidan hade jag ingenstans att ta vägen mitt i nätterna heller, så min tillflykt blev gästrummet där jag hade min dator, som jag kunde sätta mej vid och lugna ner mej lite.
Jag ska berätta lite av de oförklarliga saker jag upplevde där.

Det som gjorde att jag verkligen fick upp mina ögon att nått inte stod helt rätt till var när jag prick klockan 3 en natt vaknade av en rejäl smäll, inne i mitt sovrum. Jag flög upp ur sängen och den första jag skyllde på var min katt, men då jag såg att även hon satt i sängen och såg förskräckt ut kunde jag inte skylla på henne. Jag gick upp och kollade där smällen kommit ifrån och hittar en liten leksaksbil i metall av märket SAAB. Jag svär att jag aldrig sett den bilen tidigare och samma dag hade jag även storstädat hemma och då fanns ingen bil. Jag hade heller inte haft något besök, fönstren var stängda så det var verkligen ett mysterium.

En annan gång vaknade jag mitt i natten av att någon stod vid mitt sovrumsfönster. Utanför var det en gatulyckta som lyste upp mitt fönster så att man såg persiennerna tydligt. När jag vaknade den här natten så var det en svart skugga i konturerna av en människa som stod där, jag kunde se linjerna av persiennerna bakom. Jag blev självklart livrädd och kastade mej på lampan, men då var inget där.
Vissa nätter kunde jag vakna av att någon satte sej på andra halvan av min säng, man kände hur madrassen trycktes ner, men ingen var där.

När jag sover så vill jag ha kolsvart, jag hatar att sova med lampor tända eller somna till tv:n som många kan göra. Så något som även började störa mej var att på nätterna kunde plötsligt lamporna tända sej av sej själva. Visst man kan tända lampor i sömnen eller elfel och allt man kan skylla på, men om jag skulle tända min lampa som oftast var den som tände sej, skulle jag få lov att sätta mej upp i sängen och sträcka mej upp efter sladden, jag tycker jag borde vakna av sådana nattliga övningar.
Förutom att dessa spöken skrämde skiten ur mej oftast så var de i alla fall bra att ha en gång. Det var advent och jag hade tänt min ljusstake med levande ljus i en plåtstake med mossa och grejer. Sen drog jag iväg och kom tillbaks en stund senare. Jag kände direkt att det luktade rök när jag kom in och det första som slog mej var att min dator brunnit, så sprang in i det rummet men där var lukten inte lika stark, så så var inte fallet.
Så när jag kom in i köket såg jag vad som hänt. Ljusstaken hade bränt sig in i mitt köksbord som var av massivt trä, mossan hade tagit eld och flugit runt i köket. Men det sjukaste av allt, staken hade stått ca 3 cm från gardinen men inte lyckats fatta eld. Där måste man ju tala om änglavakt nästan, helst när jag var nyinflyttad och inte hunnit skaffa någon hemförsäkring heller, tacksamt att inget större hände.

Alla dessa fenomen fick mej att gå till ett medium som skulle vara bra, vilket hon även var. Hon sa mycket om mej som det inte fanns en chans att hon skulle veta. Hon tyckte i alla fall att jag skulle köpa salvia och röka i vartenda hörn i min lägenhet samtidigt som jag bad fader vår.
Sagt och gjort, jag och en vän printade ut fader vår på ett ark och tände salvia och rökte runt överallt, jag kan säga er att när vi kom till sista hörnet i lägenheten var vi beredda på det värsta. Vi såg framför oss hur en demon eller något annat hemskt skulle uppenbara sej framför våra ögon, dessvärre hände ingenting, eller kanske tur det. Jag kan heller inte säga att det slutade spöka, och det var skönt när jag tillslut hittade en annan lägenhet att flytta till. Sedan dess har jag haft det lugnt omkring mej, nästan lite tråkigt faktiskt och det händer att jag längtar tillbaka till min spöklägenhet i Upplands Väsby, trots allt trivdes jag väldigt bra där.
Tror ni på andar?

jennie andersson

Redaktör

You May Also Like

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *