Vad anses som ens egna hem?

  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Vad anses som ens egna hem?

Det är många gånger vi får frågan ställt, om vad vi anser som vårt hem och vi svarar oftast med stället vi bor på.

Behöver det nödvändigtvis vara så?

Den 30:e september är det dags att flytta om på nytt. 11 dagar kvar och ingen aning vart. Det känns skönt på något sätt, vi får ju flytta ut från lägenhetshotellet ändå, men att inte veta vart, svider lite grann.

Att som 16 åring, flytta till ett annat stad, när man hela livet bott i Göteborgs-området, ÄR tufft. Man börjar på en ny skola, man får skaffa nya vänner, man får anpassa sig till ett annat samhälle, etc. Det är inte oftast lätt, och det var inte lätt för mig som annars ALLTID haft lätt för sådant. Men jag stod ut, i ett år iallafall.

Sen flyttade vi till Stockholm. Staden jag hade drömt att bo i, om inte Göteborg. Jag har flyttat tre gånger under dom ca 10 månaderna som jag bott här. Det har inte alltid varit kul och lätt, men jag har ändå alltid försökt att se det positivt. Jag brukar tänka att, ju mer jag mobiliserar mig i Stockholm, desto mer kunskap får jag om staden och dess orter.

Jag trivs rätt bra i Stockholm då jag går på den skolan jag vill gå på. Trots alla dessa flytt under knappt ett år, så har skolan alltid stannat densamma. Det är jag tacksam för.

Jag var aldrig den som riktigt tyckte om skolan som minderårig. Jag klagade rätt ofta och försökte alltid hitta det negativa med skolan. Jag klarade mig dock ganska bra på dom flesta ämnena, förutom matten såklart. Det var inte riktigt mitt ämne, tråkigt nog. MEN, nu älskar jag skolan.

Jag valde min skola och utbildning själv, jag tog den risken som jag inte förr vågade ta.

Förut satsade jag på att jobba som advokat, det var ju det min omgivning tyckte. Det var ju det mamma tyckte. Trots att jag alltid hade skrivandet i mitt huvud, så valde jag en gymnasielinje som skulle gett mig kunskap inom företagsekonomi och juridik. Detta gick inte så bra och tyvärr kan jag inte säga att det var värt ca ett och ett halvt års studerande, då jag inte lärde mig någonting. Men jag visste att det skulle komma bättre dagar. Jag var medveten om att allt skulle lösa sig, även om jag inte var så säker på den fronten. Men jag hade hopp, tillräckligt med hopp för att ta mig igenom det helvetesåret.

Idag läser jag allmän kurs år 3 på en folkhögskola i Stockholm. Nästa höst ska jag läsa reportage med inriktning journalistiskt text, radio och webb på samma folkhögskola i ett år. Jag ser fram emot det och jag njuter mina skoldagar under tiden. För att, även om skolan kan vara tråkigt ibland, tröttsamt och vissa ämnen, kännas ”onödiga”, så är skolan i slutändan mitt hem.

Jag har inte ett stadigt hem, men jag har skolan. Skolan är mitt hem. Min hund är mitt hem, min familj är mitt hem. Mina kompisar är mitt hem.

Känslor är mitt hem och viktigast av allt; är JAG mitt hem.

Så, vad är ditt?

Ella Rose

Hej! Jag heter Ella Rose och är 18 år gammal. Bor i Stockholm med familjen och studerar på en folkhögskola. Jobbar även tillsammans med Kronbladet och TV100. Skicka iväg ett meddelande på facebook eller till mitt mejl; EllaRoose@hotmail.com om du har några frågor eller funderingar. Varma hälsningar, Ella Rose.

You May Also Like